socialistsimon

Joakim Westin har flyttat till Öland med sin fru och två små barn, men gården på Åludden dom flyttar in i har en mörk historia. Det hör till två fyrtorn som är byggda av sten från ett kapell och gården är byggd med timmer från ett skeppsbrott. Alla vet ju att det är dålig mojo att göra så. Men Nattfåk handlar inte så mycket om familjen Westin som det handlar om gården och fyrarna. Berättelsen hoppar fram och tillbaka i gårdens historia och berättar om dom många generationer Ölänningar som bott där.

Årets bästa kriminalroman står det på framsidan. Halvvägs in känns det som om jag missat något. Jag hittar inte brottet, hittar inte mysteriet. Nattfåk av Johan Theorin är en väldigt ödesmättad och dov bok. Och det är kanske just det som är problemet med att sätta en genre på en bok. Detta är ingen pusseldeckare, det är en upptäcksfärd in i ett okänt land. Det är inte Familjen Westin som är huvudpersonerna i boken, det är Öland. Det är vinter på Öland och Fåken är på väg. Fåken, denna speciella Öländska vinterstorm som samlar kraft över Östersjön och rusar in över den platta ön med enorm kraft.

Nattfåk är en i en gränsgenre. Det är tekniskt sett en deckare, en av protagonisterna är ju polis. Det är också en Historia om det övernaturliga och kan därför hamna i Urban Fantasy genren (eller heter det kanske Rural Fantasy? Den största tätorten som förekommer är Borgholm med 3000 invånare.) Men oavsett genre, som jag ser mest som en guide för läsaren att välja nya böcker och mindre som ett bra och effektivt sätt att sätta författare i rätt fack, så är Nattfåk en bra bok, en bok jag gillar.

En sak som jag saknat (och letat efter via olika internetsidor och Google Earth) är en tillförlitlig karta. Tack och lov har jag hittat en på Theorins Svenska hemsida.