Malmövarulvar
Viktor är fast i ett Arbetsförmedlingens många menlösa program. Han är bibliotekarie på en skola, utan lön, utan hopp om anställning. Hans rektor, den hatade Mona, har satt i system att ta in halvårspraktikanter för att sedan förklara att de var i princip mentalt handikappade och ta in en annan. Hans enda sällskap är hans hund Alice och böckerna.
Allt förändras när han en natt under hundrundan i Pildamsparken får se en enorm svart best äta upp Alice. Han undkommer 'med blotta förskräckelsen'. Sen kommer febern, sjukdomen och i veckorna som följer ändrat luktsinne ...
Han åt mitt hjärta syftar på Henry, varulven som tar sig an vår Protagonist och lär honom hantera sin förvandling:
Man kan låsa in sig eller droga sig under fullmånen. Det funkar aldrig i längden. Man måste jaga.
Tillsammans tar de Stadsguerillans ideologi till sin och börjar att förbereda jakten på de som förtjänar att jagas, nazister, rasister och andra som förtjänar det.
Tillsammans bildar de en liten radikal varulvsflock i Malmö.
Man kan låsa in sig eller droga sig under fullmånen. Det funkar aldrig i längden. Man måste jaga.
Tillsammans tar de Stadsguerillans ideologi till sin och börjar att förbereda jakten på de som förtjänar att jagas, nazister, rasister och andra som förtjänar det.
Tillsammans bildar de en liten radikal varulvsflock i Malmö.
Jag gillar verkligen den här boken. Karatärerna är bra gestaltade, våldet ligger på en lagom nivå och han hanterar hela varulvstraditionen på ett bra sätt. Det är också kul att han tar klassamhällets och Arbetsförnedringens alla krav och tvång och släpper ut det i en varulvssmittad våldsorgie.
Gestaltningen av Malmö är brilliant! Pildamsparken, Stadsbiblioteket är såklart lätt igenkänningsbara men även Kirsebergs kyrka, Burlövs Golfklubb och industrigatan får kärlek i varulvarnas jakt runt Malmönatten.
Det enda problemet jag ser är att det saknas en genomgripande röd tråd. Handlingen känns lite som ett pärlband av händelser, var och en med en bra början, uppbyggnad och slut men det finns inget övergripande sammanhang. Algren fångar mig direkt med sin öppningsbeskrivning av arbetsplatsen men när varulvshistorien drar igång återbesöker vi aldrig mer den. På samma sättet är slutet bra, insiktsfullt och logiskt men det planteras inte i tid. Små små planteringar av kommande dilemma eller komplikationer hade bundit ihop historien till en enhet. Istället blir det lite för många "Jaha, var det detta som var handlingen?"-ögonblick. Gärna lite mer återkopling också.
Det är därför jag inte kan ge boken högsta betyg. Men näst bäst är ändå steget bättre än bra.
Läs om Maoistiska Varluvar i Malmö!
Sen kommer du inte att sova med öppet fönster under fullmånen på ett tag.
Recex från Prluribus förlag
#11
Kommentarer
Trackback