socialistsimon

av Robin Hobb är den fjärde och avslutande delen i Hobb's drakserie. Den ingår i den större världen Realm of the Elderlings.
Jag fick intrycket när den första i serien kom att den var lite som en bistory till de stora berättelserna. Det finns flera anledningar till det:
Den skulle vara en tvåboksserie

The Fool är inte med ens som en bifigur

Jag fick intrycket att hon bara ville knyta ihop de sista lösa trådarna. Kanske var det också det som var tanken. Att berätta hur Maulkin's tangle kommer fram, förpuppades och kläcktes.

Det hade varit så mycket bättre om hon gjort så. Dragonkeeper quadrologin började bra. Engagerande nya karaktärer, spännande resa till en värld jag trodde avslutad, exceptionellt bra skrivet. Men de senaste två böckerna har de sprickor som bara anades i den första boken bara växt. Det värsta är nog att det är sk nybörjarfel.
För många karaktärer, för många trådar, ett väldigt förutsägbart språk och (hur kan Hobb ha hamnat här!) simplistisk magi!

 

Jag gillade boken medans jag läste den men det är, trots att den ska knyta ihop, så mycket som är ofärdigt. Thymaras och Sintaras relation utvecklas aldrig, Selden Vestrit, draksångaren, vars historia spelat på sparlåga i tre böcker blir helt plötsligt central med en stockholmssyndromsromans, slutet är skrämande förutsägbart osv.

Det måste bara bli en tvåa i betyg på både boken och serien, Hobb är bättre än så här.

 

2 = Jag är besviken!