Railsea

Ett oväntat smygsläpp, en bok som kommer tre veckor för tidigt, en Miéville bok. Det kan aldrig vara fel, eller hur?
Railsea är China Miéville's senaste. Han bröt igenom med Bas Lag serien, en steampunk/Fantasy mashup eller om man vill 'Steampunk i egen värld'. Hans Urban Fantasy, Kraken, & hans SF, Embassytown, har inte imponerat mig särskilt mycket men jag vet, vi vet, att han har potentialen för True Greatness. Det visade han med The City and the City, en helt genreobestämbar, helt underbar bok.

Hur håller Railsea upp löftet?

Det finns så många olika punkter att angripa så jag börjar med den mest uppenbara, det som slår läsaren från första sidan är ett maniskt överanvändande av ampersand. Jag har stor tolerans för att författare leker med stil & perspektiv* om det bara har en ursäkt i handlingen. Miéville har en ursäkt för sina många ampersands & det är en bra ursäkt. Full poäng.

Handlingen är inspirerad (baserad?) på Moby Dick. Jag kan för lite för att uppskatta vad jag antar är en uppsjö av internskämt för den som kan sin Melville. För mig som bara har den mest grundläggande allmänbildningen så funkar handlingen bra för att bära upp världsbygget. Sham ap Soorap jobbar som läkarlärling på ett mullvadståg som jagar den stora, legendariska, vita mullvaden, Talpa ferox rex.

För mig är världsbygget den gren som Miéville brukar excellera i. Railsea är ett underbart, evokativt landskap. Spårhavet är ett landskap med järnvägsspår dragna härs och tvärs. I jorden finns allehanda varelser som jättemullvadar, myrlejon stora som minibussar, blodsharar (lepus cruentus) med mera. Det går inte att avgöra om det är en 'egen värld' som Bas Lag eller en efter-katastrofen framtid. Mullvadståget kryssar mellan spåren i jakt på mullvadar, för att undvika pirater och kapare. Att stiga ner på marken är förenat med livsfara.

Världen är full av bisarra karaktärer, mullvadsjägare, skrotletare och maniska kaptener. Tillsammans skapar de en story som är gastkramande till sista sidan.
Så för att vara korrekt och nyanserad så följer inte ett betyg eller ett utlåtande utan ett stapeldiagram.
Enjoy



*Utom brevromaner. Jag vet inte varför men jag har väldigt svårt för brevromaner.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0