Planet 63
av Lars Östling är ett recensionsex och den första egenutgivna boken jag recenserat här på bloggen.
Först tänkte jag beta av en del av fördomarna mot egenutgivning: Boken är snygg och stilren, grafiskt och typgrafiskt finns det inget att anmärka på och fördomen att allt självutgivet är fullt av korrekturfel är helt obefogat.
Planet 63 är Science Fiction av klassik stil. Handlingen utspelar sig på en gruvkoloni som exploateras av UC, United Mining. Hjälten Ching Meir är utsänd av Federationen att under cover utreda arbetsmiljöbrott med den importarde arbetskraften eletaurer, en utomjordisk ras. Företagskorruption och hänsynslösa företagstoppar. Oseriös rovdrift och idealism.
Det är en ganska spännande historia och boken är snabbläst med en del språkliga guldkorn. Men den hade mått bra av en redaktörs hårda nypor. Det gäller särskilt eletaurerna. Fast att de är den mest spännande aspekten får vi inte träffa dem förrän efter en tredjedel av boken. Innan dess har vi ingen visuell beskrivning av dem. Vilket är synd, eletaurerna är både en intressant alien som jag vill veta mer om och ett väldigt bra namn. Det hade varit nyttigt att strama upp persongalleriet och handlingen lite.
Trots dessa brister kan jag ändå rekomendera att ni skaffar Planet 63 om ni gillar SF på Svenska, eller om ni är nyfikna på självutgivning eller bara vill läsa klassisk GruvSF. Det är en helt OK liten bok.
Först tänkte jag beta av en del av fördomarna mot egenutgivning: Boken är snygg och stilren, grafiskt och typgrafiskt finns det inget att anmärka på och fördomen att allt självutgivet är fullt av korrekturfel är helt obefogat.
Planet 63 är Science Fiction av klassik stil. Handlingen utspelar sig på en gruvkoloni som exploateras av UC, United Mining. Hjälten Ching Meir är utsänd av Federationen att under cover utreda arbetsmiljöbrott med den importarde arbetskraften eletaurer, en utomjordisk ras. Företagskorruption och hänsynslösa företagstoppar. Oseriös rovdrift och idealism.
Det är en ganska spännande historia och boken är snabbläst med en del språkliga guldkorn. Men den hade mått bra av en redaktörs hårda nypor. Det gäller särskilt eletaurerna. Fast att de är den mest spännande aspekten får vi inte träffa dem förrän efter en tredjedel av boken. Innan dess har vi ingen visuell beskrivning av dem. Vilket är synd, eletaurerna är både en intressant alien som jag vill veta mer om och ett väldigt bra namn. Det hade varit nyttigt att strama upp persongalleriet och handlingen lite.
Trots dessa brister kan jag ändå rekomendera att ni skaffar Planet 63 om ni gillar SF på Svenska, eller om ni är nyfikna på självutgivning eller bara vill läsa klassisk GruvSF. Det är en helt OK liten bok.
Kommentarer
Trackback
