Att skriva är smärtsamt
I dag har jag skickat ut en bearbetat version av Urbanekologi till tre förlag och förfrågningar till två andra.
Det man inte inser när man står vid en mullrande maskin på fabriksgolvet och drömmer om att säga upp sig för att bli författare är att när man väl skrivit sitt manus, fått det läst och kommenterat, omarbetat och redigerat och äntligen lyckats lämna ifrån sig det till förlagen så tar det flera månader innan man får svar!
Hur ska jag överleva?
Man överlever inte. Man blir som en levande död.
Det passar ju bra med tanke på ämnet ;)
"Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka?"
Du ska överleva genom att skriva nästa novell, så klart!
Jag fick helt plötsligt en väldigt stark känsla av: "Jag ska bara skriva om en sak till"
Diz is no good
Man kan alltid skriva om. Man får helt enkelt bestämma sig för att sluta någon gång.
Ja, det var bara ett absurt infall. Texten är inskickad. Den är färdig. Borta, klar, försent.
Jag ska inte skriva om, jag ska skriva vidare.
Om ett par månader kanska förlagen har förslag på ändring men det är en annan situation, ju.
Huh kan sympatisera med dig iaf. Får ångest bara av att skicka in hemtentamen och det är bara 3 veckor att vänta då :P
Jag var själv i den situationen för något år sedan. Tre månader av nervös väntan följda av en ström av massproducerade "Nej tack!". Lösningen: ge ut själv. Visserligen blir man inte känd författare, men det är roligare att ha allt i sina egna händer. Jag har nu min tredje bok klar och jag har nästan klarat mig utan förluster hittills...
Problemet är marknadsföring - bokbloggar är enda sättet att få lite spridning, men det tar tid. Skulle du förresten vilja ha ett recensionsex av min tredje bok "Planet 63"? I så fall skickar jag gärna ett.
Tack för dom uppmuntrande orden men jag har ju inte blivit refuserad ännu. Jag har blandade känslor för självpublisering. Dels är jag imponerad av de som faktiskt klarar av det, dels tycker jag att även om jag kan det där med korr och design och allt sånt så kan jag ingenting om marknadsföring. Det lilla jag kan om det säger mig att jag dessutom skulle vara ganska dålig på det.
I Skrivarcirkeln har vi en tävling: Att samla refuseringsbrev. Det är för att sporra oss att våga skicka in manus och ta udden av själva refuseringen. Du får en belöning för att ha vågat.
Jag tar gärna emot ett ex av din bok. Jag mailar dig min adress.
Oj, förlåt! Det var inte alls så jag menade! Det var ju jag som blev refuserad. Jag har inte brytt mig om att skicka in fler manus, mest för att jag har dåligt med tålamod men också för att jag som sagt tycker det är kul att göra allt själv. Utom marknadsföringen. Fast när man som jag inte har något vinstsyfte gör inte det så mycket...
