Litt Fic eller Science Fiction?
Årets julbok blev Transition av Iain Banks. Observera att det inte är Iain M. Banks. Jag har den brittiska versionen. Det pågår ett öppet gräl mellan Litt Fic och SF*, speciellt i Storbritannien. I USA ges transition ut av Iain M. Banks. Grälet är så klart bara att den eviga konflikten mellan fin kultur och pöbelkultur kommit upp till ytan. Tydligen är transition Litt Fic och inte SF i Storbritannien och SF i USA.
Den handlar om ett multivers med oändligt många världar packade som skivor i en långfranska och operatörerna som kan hoppa (transit) mellan de olika verkligheterna. En ska kan man säga rakt av: Detta är inte Space Opera. Detta är inte the Culture. Men det är bra skit ändå. Första meningen sätter tonen direkt.
"Apparently I am what is known as an Unreliable Narrator"
Det finns en oändlig mängd världar. Det finns en organisation vars agenter hoppar mellan världarna och försöker styra historien. Vår berättare är en av dessa agenter. Det finns intriger och konspirationer. Torterare och frihetshjältar. Historien är spännande men svår. Som sagt inte Space Opera. Transition kräver mer av läsaren men det är helt klart värt det. Ibland behöver man lite tuggmotstånd. Se det som en stor entrecôte. Det är väl utfört världsbygge och intressanta karaktärer.
Han skriver i en stil som jag brukar irritera mig på, multipla förstapersonsperspektiv med diverse tredjepersonsperspektiv inskjutna. Jag är lite av en purist när det gäller förstapersonsböcker: Förstaperson medför inskränkningar. Du kan inte skriva om vad huvudpersonen inte vet, du kan bara skriva vad huvudpersonen vet, gissar, tror eller antar. Om du har mer än en jag-person så (tycker jag) ska du ha en bra anledning. Jag ska inte spoila men det har han. Historien/ perspektivet är och blir ambivalent men det finns en förklaring som rättfärdigar det.
Det kanske är för att han leker med formen som man klassar det som Litt Fic. Jag tycker att Transition förtjänar den högre utmärkelsen Science Fiction istället.
*Öppet brev från Genre till Litteratur
Den handlar om ett multivers med oändligt många världar packade som skivor i en långfranska och operatörerna som kan hoppa (transit) mellan de olika verkligheterna. En ska kan man säga rakt av: Detta är inte Space Opera. Detta är inte the Culture. Men det är bra skit ändå. Första meningen sätter tonen direkt.
"Apparently I am what is known as an Unreliable Narrator"
Det finns en oändlig mängd världar. Det finns en organisation vars agenter hoppar mellan världarna och försöker styra historien. Vår berättare är en av dessa agenter. Det finns intriger och konspirationer. Torterare och frihetshjältar. Historien är spännande men svår. Som sagt inte Space Opera. Transition kräver mer av läsaren men det är helt klart värt det. Ibland behöver man lite tuggmotstånd. Se det som en stor entrecôte. Det är väl utfört världsbygge och intressanta karaktärer.
Han skriver i en stil som jag brukar irritera mig på, multipla förstapersonsperspektiv med diverse tredjepersonsperspektiv inskjutna. Jag är lite av en purist när det gäller förstapersonsböcker: Förstaperson medför inskränkningar. Du kan inte skriva om vad huvudpersonen inte vet, du kan bara skriva vad huvudpersonen vet, gissar, tror eller antar. Om du har mer än en jag-person så (tycker jag) ska du ha en bra anledning. Jag ska inte spoila men det har han. Historien/ perspektivet är och blir ambivalent men det finns en förklaring som rättfärdigar det.
Det kanske är för att han leker med formen som man klassar det som Litt Fic. Jag tycker att Transition förtjänar den högre utmärkelsen Science Fiction istället.
*Öppet brev från Genre till Litteratur
Kommentarer
Trackback
