The Liveship Traders

The Liveship Traders av Robin Hobb. Ett koncept som är så enkelt och självklart att jag inte förstår varför ingen skrivit om det tidigare. Levande skepp! Jag menar: Redan Jason hade sin Argo
När en och samma familj seglat ett Liveship i tre generationer, seglat, handlat, levt och dött på däck så vaknar skeppet till liv. De olika skeppen har olika personlighet beroende på de som seglat dem. Men var kommer de levande skeppen ifrån och vad har det med havsormar att göra? Och hur blev de med drakarna vi blev lovade i Farseer serien egentligen?

Hobb låter oss följa tre huvudpersoner:
Althea Vestrit är dotter och förmodad arvtagare till skeppet Vivacia som förväntas vakna när hennes far dör. Det visar sig att hennes äldre systers man, Kyle Haven, en Chalcedean (Chalced är ett av antagonistländerna i Farseer serien) som nu är kapten på Vivacia har helt andra planer. Altheas kamp för att återfå sitt skepp och bevisa för sig själv och alla andra att hon inte bara är den rätta arvtagaren utan även den bästa kaptenen för Vivacia leder henne ut på havet skeppspojke under taget namn.

Wintrow Haven, kapten Havens äldste son tvingas ombord på Vivacia. Det är allmänt känt att ett Liveship inte kan seglas om inte en av familjens blod är ombord. Kapten Haven är en hård kapten utan intresse för varken skeppets eller sin sons välbefinnande. Genom Wintrows ögon lär vi känna Vivacia och frågorna börjar hopa sig.

Kapten Kennit är en pirat med ambitioner. Han har långtgående planer för att bli Piratkung. Men pirater är inte lättstyrda. Många är förrymda slavar och alergiska mot all form av överhöghet. Genom att ta Kennits PoV så ser vi skillnaden mellan vad han tänker, vad han gör och hur hans besättning uppfattar det. Brilliant skrivet.

Sen har vi så klart Vestritfamiljen hemma i Bingtown där skulderna ökar och den semilegala slavhandeln allt mer undergräver familjens inkomster. Avtalet med Rain Wild Traders om skeppet Vivacia kräver betalning i blod eller guld. Kan man inte betala måste de kanske gifta bort Malta, bara tretton år gammal. Beskrivningen av Malta är en stor behållning. Hon kunde så lätt ha gestaltats som värsta sortens tonnåring (vilket hon är).

Vid sidan av huvudpersonerna inflikar Hobb ett trassel av havsormar (hur översätter man Tangle of serpents? en Härva ål?). Maulkin har svaga och difusa minnen av ormarnas vandringar. Det borde varit dags för länge sedan att hitta en flod och vandra upp för den men av någon anledning har de stannat kvar i havet långt över tiden. Vad har ändrats och varför kan de inte minnas var de ska?
Hobb har en tendens att slänga in små storyarcs i sina böcker som i Dragon serien med en brevväxling mellan två brevduveansvariga. I deras små noteringar anslutna till brev, diskussioner om duvlöss och andra sjukdomar och problem växer en historia fram som dels ger infodumps och en vacker historia i sin egen rätt. I Liveship är det havsormarna som hon berättar om.
Liveships utspelar sig sydväst om De sex hertigdömena och knyter inte an till den historien mer än att de delar värld och en huvudperson (Som verkligen inte är uppenbart vilken).

Liveship Traders är en av mina absoluta favoritböcker.
Har du inte läst den ännu, gör det så fort du får tillfälle!


Kommentarer
Postat av: Pål Eggert

Jag läste en eller två böcker i serien för många år sedan. Riktigt bra faktiskt. Tyckte om hur hon tar slitna saker som havsormar, pirater och liknande och gör något riktigt bra med dem. Sedan så gillar jag hennes personskildring.

2012-03-01 @ 09:42:25
URL: http://varldenskabrinna.blogspot.com/
Postat av: Socialistsimon

Hela Realm of teh Elderlings är bra och jag brukar ge rådet att börja med Assassin's Apprentice och sen bara fortsätta med alla 13 böcker men Liveships är, i mina ögon, hörnstenen i serien. Den första, Farseer, är bra och ger klangbotten till Liveships om man har läst den innan men den behövs inte. Tawny man knyter ihop Farseer och Liveships och är bra av den anledningen inte för att den egentligen är bra i och av sig själv. Samma med Dragon Keppers serien.

Båda de sista serierna är extatiskt bra men de står inte på egna ben.

Hennes personskildringar är underbara och hennes val av perspektiv blir bara bättre med varje bok.

2012-03-01 @ 11:41:22
URL: http://socialistsimon.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0