Evigheten, syster
Evigheten, syster något så ovanligt som en romandebut av en helt okänd författare* i den obskyra genren poetisk SF. Du som känner mig vet redan att jag inte kunde hejda mig.
Evigheten, syster är en väldigt vacker bok. Vackert formgiven, vackert skriven och vackert men sorgligt berättad.
FELICIA© är ett ambiguöst utopia där Henrik bor med sin mamma. Det viktiga är Passionen och Glamoren. Ibland vet jag inte om de är med i en dokusåpa eller om de bara dyrkar en dokusåpa. För i FELICIA© är ytan mer än bara på skinnet, den går djupt. Detta är också lite av problemet med poetisk SF; Jag vet inte alltid vad som jag ska bokstavligt och vad som är bildligt. Vi luttrade SF-läsare är så beredda att ta saker bokstavligt att det är svårt att veta när Rissanen är poetisk och när han beskriver ett SF-landskap. Detta är också en del av charmen.
Felicia© och CashyLand© är som tomma skal av städer och köpcentra, fulla av allt utom människor. Det finns nästan inga karaktärer i boken och jag flackar mellan att tolka staden Felica© som öde eller att Henrik och hans mamma inte ser, bryr sig, ens lägger märke till andra människor.
Glamorens ödeland,
Passionens intensiva egocentrism.
Jag vet inte alls vad jag ska ge den för betyg; Den är aldeles för pretentiös för min smak, wierd i formspråken men inte idéerna. Förbjuden kärlek i en dubbelbottnad utopi är ju inte nytt. Kontrasten mellan det välkända och det uppfunna känns godtycklig. Reissinen har med soffor och TV parallelt med radikal kroppsredesign och hologram målade på himlen. Jag hade nog velat ha lite mer SFstringens. En del vändninar i historien kommer lite för snabbt för min smak. Inte överaskande men abrupt.
Samtidigt funkar den. Att överhuvudtaget skriva är pretentiöst så det går knappt att klaga på. Även om vi tittar på film via internet på en spelkonsol kallar vi det fortfarande för TV så det kan jag heller inte klaga på. Sen kan jag inte komma över hur modigt det är att debutera i denna genre!
Modigt av Tarmo Reissanen och modigt av Modernista. SF är ingen stor genre och i genren poetisk SF kommer jag bara att tänka Aniara ...
Rissanen håller hårt i konsekvenserna av sin värld och förljer dem till slutet. Han har ett bra språk och ett vigt sinne. Jag vill se mer.
Jag sätter inget betyg på den här boken; läs själv.
recex från Modernista, finns hos AdLibris och Bokus
the Crystal Spectacular är hans blogg
*Okänd i den mest bokstavliga betydelsen; Ingen jag känner, känner till Tarmo Rissanen. Det finns data att hitta på nätet men data är inte fakta. Man måste läsa eller känna någon som läst för att känna en författare på riktigt.
Kommentarer
Postat av: fia
Spännande!
Trackback
