socialistsimon

Jag har en svag punkt för Michael Flynn's långt in i framtiden serie som börjar med January Dancer, rec här, och Up Jim River. Nu har In the Lion's Mouth kommit. Det är samma upplägg; En berätelse i klassisk stil med en bard som spränger in poesi i en regelrätt SFstory. Det är bra, det är spännande och bitvis väldigt vackert.

 

 

Vi sitter hos Bridget ban, berömd Hound of the Ardry och före detta älskare till Donovan buigh, den splittrade mannen. Den som berättar är Ravn Olafsdottr, Shadow of the CCW, en fiende. Hon berättar varför Donovan inte kommit för att besöka Bridget ban och deras dotter, Méarana, barden från January Dancer. Ravn har kidnappat honom.
I de tidigare böckerna där Méarana har berättat har det varit Irisk berättarstil med begrepp som Geantraí (happy song) and Goltraí (lament) Bridget ban, Méarana och stjärnorna där de bor ligger i Perseus spiralarm och Ravn (och Donovan) kommer från Orions spiralarm. I Méaranas kultur har man inspirerats av gammal keltisk kultur och i Ravns har man inspirerats av nordisk så den dramatiska uppbyggnandet är lite annorlunda. Detta är säkert av intresse för den som har stor kunskap om dessa gamla traditionerna, för mig ger det bara ett extra djup av fantasykarraktär till en mycket trovärdig SFberättelse.

Donovan är den verkliga hjälten, eller snarare de många personerna som delar Donovans kropp; The Fudir, The Inner Child, The Brute, The Sleuth, The Pedant, the Silky Voice, Pollyanna, har jag glömt någon? Jag gillar Donovan,jag gillar Flynn's värld. Jag gillar hans vetenskapsteorier (det som ibland kallas teknobabbel eller plausible sciency excuse). Hans världar och intriger är intressanta och spännande.

 

Lion's Mouth håller harpan högt.

Läs!