The magic of metaphors
och the metaphors of Magic
Jag kommer att prata om saker som man upptäcker i serien The Malazan Book of the Fallen. Har du kommit in sisådär fem, sex böcker så är det inga spoilers men att upptäcka världen är en del av facinationen av bokserien så läs vidare med omdöme och efter eget huvud.
* * * Minor spoiler alert * * *
Feodalriken
I The Malazan Book of the Fallen beskrivs magin med metaforer. Magi kommer från realms, riken, världar utanför och bortom får egen. Magikern kan ta sig dit och, som en feodalherre, om du tar tronen i hertigdömet får du den makt som kommer ur rikets ekonomi och trupper. Liksom ett hertigdöme kan en tron erövras, tilldelas, eller ärvas. Om du är dum nog att försöka detta utan att vara kvalificerad kan du så klart störtas som vilken annan magiker eller gud som helst. Den enda meriten som räknas är att lyckas. Det är detta som i Malazan världen kallas ascension, uppstigelse, att bli en gud. Likt feodalvärlden finns det olika maktsamanslutningar, Holds med Elder Gods och the Deck med younger gods. Som grund för intrigerna mellan gudarna är det en bättre metafor än panteon tex men det blir allt mer uppenbart att detta är en metafor. House och Holds reflekterar också denna metafor. Det antyds att den första magin var nomadiserad (numera nästan helt glömd) för att sedan bindas eller organiseras i Holds, typ boplatser, och till sist utvecklas till Houses i the Deck of Dragons. Tänk läger, boplats till bostad. Eller tribe, warchief, Nobility. En del warrens är otillgängliga för folk på rena rasgrunder, ett slags magiskt hemland kan man säga. En del uppvisar starka släktdrag som tex Kurald Galain är ursprungligen en Elder Hold men kan utnyttjas av vanliga människor som Rashan eller path of Darkness. Det är inte klart om Rashan är en ny warren som skapats ur den gamla eller en avspegling som skapats av K'rul. Likt Mongolerna är Holdmagi kraftfull och oraffinerad och den som kommer ur the Deck svagare i men insinuant, kultiverad och överlägsen.
Även om krafterna och makterna i olika warrens funnits sedan "början" så ändras organisationen av krafter. Så även om Annomader Rake, the Knight of Dark, är ungefär så gammal det går att vara så är han Knight i the Deck of Dragons, dvs en av de yngre gudarna. Warrens är ibland stora som planeter och ibland bara en stad med omliggande landsbyggd. Avståndet mellan Kurald Galains huvudstad och gränsen mot Kurald Liosan är en bekväm promenad, dvs avståndet mellan två dödsfienders huvudstäder kan korsas på en förmiddag. En warren, Skugga, är krossad, splittrad i flera delar. Det är dessutom så att skugga som realm, rike, warren kom ur mötet mellan Ljus och Mörker ungefär som om Irland skulle skapats genom konfilkten mellan Frankrike och England. Eller kanske genom ett äktenskap mellan en Engelsk och Skottsk kunglighet? Detta är detaljer som gör det till en metafor och inte en direkt beskrivning.
Warrens och Holds är inte feodalriken men det är en bra metafor för att leda läsaren i rätt riktning.
Kortlek
Magi som spelkort. Malazans gudar finns representerade i the Deck of Dragons, en tarot-liknande kortlek. Varje hus har sina klädda kort; Kung, dam, knekt osv men istället för spader, klöver osv så finns det House of Life, Death, Light och Dark osv. Varje svit representerar en Warren och varje kort representerar en Gud. Även om man använder den till hassardspel är dess ursprungliga funktion spådom. Genom att läsa korten kan man få reda på världens osynliga krafter och hur dom förhåller sig till varandra. Detta är en av dom mest uppenbara metaforer. Men den är djupare än vad den verkar i början av serien. Det är inte bara en metafor utan en metafor som kan dras längre än bara ytligt. När vi introduceras till the Tiles of the Hold så ser vi att innan kortleken så använde man ett annat system för spådomar som i sin tur reflekterar de Äldre Gudarnas inbördes relationer och förhållanden. På samma sätt som kortleken reflekterar verkliga relationer skapar kortlekens logik organisation och relationer i magin översta echeloner. Man skulle kunna säga att gudarna skapade kortleken i sin avbild och sedan begränsas av logiken i kortspelets regler.
Magi som naturkrafter
Dom olika House and Holds i Malazan magi representerar olika elementarkrafter, ljus och mörker, liv och död. Ibland motpoler som liv och död, ibland komplementerande som war and chains. Samtidigt som Liv och ljus och eld är bättre för tex helande så kan man göra lite vad som helst med vilken warren som helst. Man upptäcker snart släktskap och relationer från ljus till eld till liv.
Gate magic
Sedan har vi channeling. Magikern öppnar en dörr i sitt sinne och genom den dörren strömmar magin. Vilken warren beror på personen. Detta är en klassisk metafor, det finns ingen liten dörr. Det är klassisk channeling magic. Den kan erövras eller tilldelas precis som tronen. Man öppnar en portal i sitt sinne eller en port i verkligheten för att färdas mellan världar. Det lägger också grunden för nästa metafor: Magi som religion.
Magi som religion
Det är här någonstans det börjar bli riktigt intressant. Eftersom varje House eller Hold är ett rike med en Panteon av gudar så blir det naturligt att vi får religion på köpet. Först och främst har vi prästerskapet och profeterna. Varje Gud, ascendant eller ursprunglig, kan utse en destrient som är en dödlig med direktkontakt med gud, en profet-inkarnation av guden. Varje gud eller ascendant kan utse en Destriant, ett Mortal Sword och en Shield Anvil. Var och en med specifika religiösa arbetsuppgifter. Därutöver har de flesta en High Priest som, presumably, organiserar den religiösa organisationen. Men tillbedjare och ständiga böner, en religiös organisation som ständigt intrigerar med och mot andra religiösa organisationer och pockar på uppmärksamhet kan vara jobbigt för dig som Gud. Det finns flera gudar som direkt motsätter sig tillbedjare. Men var hamnar Magikern som utövare i den magisk-religiösa ordningen. Många präster är också magiker utöver sin religiösa praktik. Den renodlade magikern är som den ateistiske prästen. Han utnytjar systemet utan att tillbe guden. Samtidigt vet han ju att gud finns.
Detta motsatsförhållande utnytjas av Erikson. Hood, dödsguden, ser nekromantiker som tillbedjare, andra använder hellre magiker än präster för sina syften. Med i runda slängar femtio inblandade gudar kan man se olika beteende som reaktion på denna konflikt. Dom mänskliga magikernas magi kallas ofta väg eller stig (tex Path of Shadow) vilket åtminstone i min skalle leder tankarna till österländsk mystik. Lite som om att magikerna var shaolinmunkar och studerade The Path of the Tiger.
Magi som anatomi
I böckerna beskrivs de yngre gudarnas warrens som blodådrorna på en av de Äldre Gudarna. Magin är hans blod, hans livskraft. Innan detta var all magi hårt bundet till kaos och blodsoffer. Man kan se alla dom olika demoner och andra hemskheter som bebor olika warrens som ett imunförsvar. Det är också här vi finner lösningen på en av dom underbaraste aspekterna på Malazansk magi, Azath houses. Precis som om hela komplexet av världar var en kropp kan den ibland skadas. Alltför mäktiga och oförsiktiga personer eller stora konfrontationer kan skapa sår och skador. Sprickor och hål mellan existenser. Azath husen fungerar som en sorts sårskorpa eller ärrbildning. Det är intressant att notera att det finns azath i Elder Warrens även om det bara är de yngre som är en del av K'ruls blodomlopp. Metaforen går altså längre än bara en liknelse.
Metaforernas magi
Det finns fler metaforer för att beskriva magin i Malazan världen. Min poäng är att det finns inga fakta, bara metaforer. Detta skapar en känsla av att man förstår utan att förklaringen tar bort något av magin. Det finns inte ett spår av vetenskapsprat, inga thaums, inga tabeller för att räkna ut effekter, inga spellbooks osv. Hela beskrivningen av magin är präglad av magiskt tänkande. Det är kul med Pratchetts Unseen University när han skapar en Pseudovetenskap av Magi men ofta är det bara inpirationslöshet av författaren att använda vetenskapligt språk och vetenskapligt tänkande i beskrivningen av magi. Men Eriksons metaforer skapar en känsla av att Magi har en faktisk konkret existens som bara kan förstås genom att likna den med andra saker. Men genom att likna den kommer magin att anta aspekter av det den liknas vid. Klassisk sympatisk magi. Det är också väldigt nära hur vi ser på tex kvantfysik. Vi vet att en foton inte är en partikel och en vågrörelse utan en enhet som har aspekter ur dom två. Men metaforen, om du så vill, av en partikel hjälper oss i vissa fall och av en våg i andra. Men på samma sätt, om vi använder metaforen för vågrörelse så kan vi obönhörligen bara hitta vågor. Magiskt tänkande är en stor del av partikelfysik.
Det ska komma en bakgrundsbok till Malazan universat och jag är väldigt nyfiken på att se hur rätt jag resonerat när Erikson och Esslemont själva ska ta bladet för munnet och förklara hur dom tänkt egentligen.
När jag satt och skrev detta hade jag precis börjat läsa Patrick Rothfuss' The Wise Mans' Fear och tänkte att det var ett exempel på motsatt resonemang. Univeritet, geometrilektioner och komplexa beräkningar av avstånd, sympatisk resonans osv. Men just som jag började skriva om honom slog det mig att jag har helt fel. Rothfuss har allt detta i sina böcker men det är inte det han talar om. Han använder den vetenskapliga magin för att kontrastera mot det outalbara, det som bara kan antydas. Rothfuss är också en metaforernas mästare.
Jag kommer att prata om saker som man upptäcker i serien The Malazan Book of the Fallen. Har du kommit in sisådär fem, sex böcker så är det inga spoilers men att upptäcka världen är en del av facinationen av bokserien så läs vidare med omdöme och efter eget huvud.
* * * Minor spoiler alert * * *
Feodalriken
I The Malazan Book of the Fallen beskrivs magin med metaforer. Magi kommer från realms, riken, världar utanför och bortom får egen. Magikern kan ta sig dit och, som en feodalherre, om du tar tronen i hertigdömet får du den makt som kommer ur rikets ekonomi och trupper. Liksom ett hertigdöme kan en tron erövras, tilldelas, eller ärvas. Om du är dum nog att försöka detta utan att vara kvalificerad kan du så klart störtas som vilken annan magiker eller gud som helst. Den enda meriten som räknas är att lyckas. Det är detta som i Malazan världen kallas ascension, uppstigelse, att bli en gud. Likt feodalvärlden finns det olika maktsamanslutningar, Holds med Elder Gods och the Deck med younger gods. Som grund för intrigerna mellan gudarna är det en bättre metafor än panteon tex men det blir allt mer uppenbart att detta är en metafor. House och Holds reflekterar också denna metafor. Det antyds att den första magin var nomadiserad (numera nästan helt glömd) för att sedan bindas eller organiseras i Holds, typ boplatser, och till sist utvecklas till Houses i the Deck of Dragons. Tänk läger, boplats till bostad. Eller tribe, warchief, Nobility. En del warrens är otillgängliga för folk på rena rasgrunder, ett slags magiskt hemland kan man säga. En del uppvisar starka släktdrag som tex Kurald Galain är ursprungligen en Elder Hold men kan utnyttjas av vanliga människor som Rashan eller path of Darkness. Det är inte klart om Rashan är en ny warren som skapats ur den gamla eller en avspegling som skapats av K'rul. Likt Mongolerna är Holdmagi kraftfull och oraffinerad och den som kommer ur the Deck svagare i men insinuant, kultiverad och överlägsen.
Även om krafterna och makterna i olika warrens funnits sedan "början" så ändras organisationen av krafter. Så även om Annomader Rake, the Knight of Dark, är ungefär så gammal det går att vara så är han Knight i the Deck of Dragons, dvs en av de yngre gudarna. Warrens är ibland stora som planeter och ibland bara en stad med omliggande landsbyggd. Avståndet mellan Kurald Galains huvudstad och gränsen mot Kurald Liosan är en bekväm promenad, dvs avståndet mellan två dödsfienders huvudstäder kan korsas på en förmiddag. En warren, Skugga, är krossad, splittrad i flera delar. Det är dessutom så att skugga som realm, rike, warren kom ur mötet mellan Ljus och Mörker ungefär som om Irland skulle skapats genom konfilkten mellan Frankrike och England. Eller kanske genom ett äktenskap mellan en Engelsk och Skottsk kunglighet? Detta är detaljer som gör det till en metafor och inte en direkt beskrivning.
Warrens och Holds är inte feodalriken men det är en bra metafor för att leda läsaren i rätt riktning.
Kortlek
Magi som spelkort. Malazans gudar finns representerade i the Deck of Dragons, en tarot-liknande kortlek. Varje hus har sina klädda kort; Kung, dam, knekt osv men istället för spader, klöver osv så finns det House of Life, Death, Light och Dark osv. Varje svit representerar en Warren och varje kort representerar en Gud. Även om man använder den till hassardspel är dess ursprungliga funktion spådom. Genom att läsa korten kan man få reda på världens osynliga krafter och hur dom förhåller sig till varandra. Detta är en av dom mest uppenbara metaforer. Men den är djupare än vad den verkar i början av serien. Det är inte bara en metafor utan en metafor som kan dras längre än bara ytligt. När vi introduceras till the Tiles of the Hold så ser vi att innan kortleken så använde man ett annat system för spådomar som i sin tur reflekterar de Äldre Gudarnas inbördes relationer och förhållanden. På samma sätt som kortleken reflekterar verkliga relationer skapar kortlekens logik organisation och relationer i magin översta echeloner. Man skulle kunna säga att gudarna skapade kortleken i sin avbild och sedan begränsas av logiken i kortspelets regler.
Magi som naturkrafter
Dom olika House and Holds i Malazan magi representerar olika elementarkrafter, ljus och mörker, liv och död. Ibland motpoler som liv och död, ibland komplementerande som war and chains. Samtidigt som Liv och ljus och eld är bättre för tex helande så kan man göra lite vad som helst med vilken warren som helst. Man upptäcker snart släktskap och relationer från ljus till eld till liv.
Gate magic
Sedan har vi channeling. Magikern öppnar en dörr i sitt sinne och genom den dörren strömmar magin. Vilken warren beror på personen. Detta är en klassisk metafor, det finns ingen liten dörr. Det är klassisk channeling magic. Den kan erövras eller tilldelas precis som tronen. Man öppnar en portal i sitt sinne eller en port i verkligheten för att färdas mellan världar. Det lägger också grunden för nästa metafor: Magi som religion.
Magi som religion
Det är här någonstans det börjar bli riktigt intressant. Eftersom varje House eller Hold är ett rike med en Panteon av gudar så blir det naturligt att vi får religion på köpet. Först och främst har vi prästerskapet och profeterna. Varje Gud, ascendant eller ursprunglig, kan utse en destrient som är en dödlig med direktkontakt med gud, en profet-inkarnation av guden. Varje gud eller ascendant kan utse en Destriant, ett Mortal Sword och en Shield Anvil. Var och en med specifika religiösa arbetsuppgifter. Därutöver har de flesta en High Priest som, presumably, organiserar den religiösa organisationen. Men tillbedjare och ständiga böner, en religiös organisation som ständigt intrigerar med och mot andra religiösa organisationer och pockar på uppmärksamhet kan vara jobbigt för dig som Gud. Det finns flera gudar som direkt motsätter sig tillbedjare. Men var hamnar Magikern som utövare i den magisk-religiösa ordningen. Många präster är också magiker utöver sin religiösa praktik. Den renodlade magikern är som den ateistiske prästen. Han utnytjar systemet utan att tillbe guden. Samtidigt vet han ju att gud finns.
Detta motsatsförhållande utnytjas av Erikson. Hood, dödsguden, ser nekromantiker som tillbedjare, andra använder hellre magiker än präster för sina syften. Med i runda slängar femtio inblandade gudar kan man se olika beteende som reaktion på denna konflikt. Dom mänskliga magikernas magi kallas ofta väg eller stig (tex Path of Shadow) vilket åtminstone i min skalle leder tankarna till österländsk mystik. Lite som om att magikerna var shaolinmunkar och studerade The Path of the Tiger.
Magi som anatomi
I böckerna beskrivs de yngre gudarnas warrens som blodådrorna på en av de Äldre Gudarna. Magin är hans blod, hans livskraft. Innan detta var all magi hårt bundet till kaos och blodsoffer. Man kan se alla dom olika demoner och andra hemskheter som bebor olika warrens som ett imunförsvar. Det är också här vi finner lösningen på en av dom underbaraste aspekterna på Malazansk magi, Azath houses. Precis som om hela komplexet av världar var en kropp kan den ibland skadas. Alltför mäktiga och oförsiktiga personer eller stora konfrontationer kan skapa sår och skador. Sprickor och hål mellan existenser. Azath husen fungerar som en sorts sårskorpa eller ärrbildning. Det är intressant att notera att det finns azath i Elder Warrens även om det bara är de yngre som är en del av K'ruls blodomlopp. Metaforen går altså längre än bara en liknelse.
Metaforernas magi
Det finns fler metaforer för att beskriva magin i Malazan världen. Min poäng är att det finns inga fakta, bara metaforer. Detta skapar en känsla av att man förstår utan att förklaringen tar bort något av magin. Det finns inte ett spår av vetenskapsprat, inga thaums, inga tabeller för att räkna ut effekter, inga spellbooks osv. Hela beskrivningen av magin är präglad av magiskt tänkande. Det är kul med Pratchetts Unseen University när han skapar en Pseudovetenskap av Magi men ofta är det bara inpirationslöshet av författaren att använda vetenskapligt språk och vetenskapligt tänkande i beskrivningen av magi. Men Eriksons metaforer skapar en känsla av att Magi har en faktisk konkret existens som bara kan förstås genom att likna den med andra saker. Men genom att likna den kommer magin att anta aspekter av det den liknas vid. Klassisk sympatisk magi. Det är också väldigt nära hur vi ser på tex kvantfysik. Vi vet att en foton inte är en partikel och en vågrörelse utan en enhet som har aspekter ur dom två. Men metaforen, om du så vill, av en partikel hjälper oss i vissa fall och av en våg i andra. Men på samma sätt, om vi använder metaforen för vågrörelse så kan vi obönhörligen bara hitta vågor. Magiskt tänkande är en stor del av partikelfysik.
Det ska komma en bakgrundsbok till Malazan universat och jag är väldigt nyfiken på att se hur rätt jag resonerat när Erikson och Esslemont själva ska ta bladet för munnet och förklara hur dom tänkt egentligen.
När jag satt och skrev detta hade jag precis börjat läsa Patrick Rothfuss' The Wise Mans' Fear och tänkte att det var ett exempel på motsatt resonemang. Univeritet, geometrilektioner och komplexa beräkningar av avstånd, sympatisk resonans osv. Men just som jag började skriva om honom slog det mig att jag har helt fel. Rothfuss har allt detta i sina böcker men det är inte det han talar om. Han använder den vetenskapliga magin för att kontrastera mot det outalbara, det som bara kan antydas. Rothfuss är också en metaforernas mästare.
Kommentarer
Trackback
