Game of Thrones som TV serie

får betyget godkänt! 
Game of Thrones är TV adaptionen av GRR Martins första bok i serien A Song of Ice an Fire. Har du inte läst böckerna så borde du göra det parallellt med TV serien.

Trots stor skepsis från mig (Jag såg för mig någon form av Xena med krav på upplösning i varje avsnitt) så måste jag erkänna att jag är imponerad. Varken för ytlig eller en storyline helt begravt under ett massivt persongalleri. Båda problemen har man snyggt och elegant sidsteppat. Jag sitter och ser om dom två första avsnitten med en ny tanke i sinnet: Varje person i bild är namngiven och viktig. Det håller inte hela vägen men Theon Greyjoy finns med i bild i båda avsnitten (men hade jag inte läst böckerna så hade jag kallat honom hangeround nr 3). När han sen ska introduceras så är det ett känt ansikte för publiken samtidigt som vi inte behöver bry oss om honom just nu. Även Hodor är statist när man tar emot Kungen i Winterfell (bredvid Brandon och flera gånger mitt i kameran bakom Ned), clever.
I LOTR gjorde Peter Jackson en liknande sak. Flera scener saknades i filmen tex gåvorna i Lothlorien. Efter att Sällskapet lämnade alverna bar samtliga ett halsspänne i form av ett grönt löv. En liten detalj som bara uppskattas av fansen, men visst uppskattar vi det.

Dessutom så har GRRM bekräftat att det blir en andra säsong. Japp, A Clash of Kings kommer förhoppningsvis till hösten.

   *  *  *  minor spoilers  *  *  *

OK, ok jag har åsikter. Jag såg Catelyn som yngre. Jag såg Valyrean steel som rödflammigt (har jag läst helt fel? I boken fick jag ett intryck att det var mönstersmide där en av färgerna var rött, kanske från drakblod). Jag såg muren som staplade isblock inte vad som ser ut som ett naturfenomen. Men detta är allt underordnat. Catelyn ser stolt och stark ut, Ice ser brutal ut och muren är jävligt imponerande.
Det enda riktiga problem jag har är Khal Drogo och hans Dothraki. Dels blir dom första scenerna med Dothraki platta och små. Danerys bröllopet känns som ett scoutläger. Man får inte alls känslan av att detta är en armé på fyrtiotusen soldater med familjer och slavar till det. Jag känner inte att det är minst hundra tusen människor på vandring.
Dessutom finns det i boken en jättevarm scen mellan Khal Drogo och Daenerys första gången dom är ensamma där Drogo släpper allt överspänt superhjälte-Conan poserande och visar sig vara en mjuk och känslig älskare. Den vinkeln finns inte kvar i TV-serien vilket gör mycket av Danerys handlande obegripligt. Det verkar som om hon drabbats av Stockholmssyndrom, inte som om hon verkligen älskar Drogo.  

Jag hade ett par favoritscener som jag verkligen ville se. Viserys kröning var såklart. När Rob besegrar Jamie Lannisters armé i slaget vid Wispering Wood klipptes bort. Trots det är jag är imponerad av hur man hanterade rustningarna. En klassisk helrustning från 1400-talet är i princip ogenomtränglig för svärd och pilar, vilket var anledningen till att man gick över till stridshammare och armborst. Samtidigt är 1400-talet den tid då riddare var på utdöende just på grund av kostnaderna kring att underhålla rustning och hästar. Rustningarna är därför av allvarligt olika kvalitet. Ser Hugh of the Vale saknar gorget(!) i en turnering. Bronn bär en rustning som man med lite god vilja skulle kunna kalla en Visbyrustning. Hjälmarna är tydligt inspirerade utan ha ett klart ursprung. Jag brukar inte ranta på om kläder men det känns OK när man skriver om ett kostymdrama.

Men den viktigaste scenen, Khal Drogos begravning, uppfyllde alla förhoppningar!  

Disclaimer: Jag har precis som alla andra som skriver om GoT redan köpt dvdboxen. Jag har bara pre-daterat inläggen så att dom kan följa premiären.
Disclaimer två: Det var länge sen jag läste boken så alla jämförelser är ur minnet och kan vara min uppfattning inte exakt vad som faktiskt är skrivet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0