socialistsimon

Varför tänker jag på Dune idag?
Frank Herberts underbara SF mästerverk om ett feodalt samhälle där den som kontrollerar planeten Arrakis kontrollerar framtidens olja, kryddan, som används för att resa mellan solsystemen. Det är en småborgerlig bok (som nästan alla är, själva idén om en hjälte som med ett svärdshugg kan ändra historiens gång är ju djupt småborgerlig) som handlar om Paul Atreides som är den rättmätige arvtagaren till Baroniet Arrakis. Han samlar de lokala beduinerna och bygger en rebellarmé för att störta den onde Harkonnen. Fortsättnigarna handlar mycket om förvecklingarna av dom kompromisser som han blir tvungen att göra i ettan och hur dom får långtgående följdverkningar. Jag har inte läst hans sons, Brian Herberts, uppföljare och prequells så jag talar inte om dom. Och ju mindre sagt om filmerna dessto bättre.

Dune är en mångbottnat bok och jag skulle kunna skriva om hur djup och intressant ekologin på Arrakis är och hur Herbert använder den som en viktig del av historien. Flera av frågorna, problemen och karaktärernas mål är nära knutet till ekologin och upptäckten av hur den fungerar.
Jag skulle kunna skriva om hjältens resa som nu blivit canon.
Jag skulle kunna skriva om den spännande filosofiska diskussionen som ständigt pågår mellan Fremennernas Zensunni religion, Bene Gesserits besläktade ideologi och Imperiets Orange Catholic Bible som kontrasteras mot Kjesarens fåfänga och Harkonnens hedonism.

Men det som är mest intressant med Dune, och särskillt uppföljarna, är hur Herbert varnar för hjältedyrkan och hur storyn både liknar gamla uppror och är olik den Arabiska Revolutionen idag. Remember Lawrence of Arabia anyone? Det finns ingen förlorad tronarvinge i den Arabiska Revolutionen som kan rida på beduinernas Sandormar in i Kairo. Det ska vi vara hjärtligt tacksamma för. Men det finns en Padishah Emperor. Han sammarbetar med de lokala Harkonnens. Han har haft Rabban Harkonnen vid makten i trettio år och planerar att byta ut honom mot Feyd-Rautha. Det skulle kunna ge samma resultat som Baron Harkonnen planerade för: Härda Arrakis under den blodtörstige Rabban för at sedan ersätta honom med Feyd-Rautha som i jämförelse kommer att ses som en befriare. Är det ingen som reagerar på att man planerar en väststödd militärkupp tillsammans med Mubaraks spionchef? Mannen som organiserat de senaste dagarnas blodbad? De senaste dagarnas klappjakt på oberoende vittnen? Om ett set-up är evil nog för att utgöra Ondingens evil plan så kunde man ju hoppas att den inte skulle återskapas IRL.
 En sak är samma som i Dune iaf: När hela det Arabiska folket reser sig så kan ingen stå emot men det finns en sådan sak som revolutionär utmattning: När man demonstrerar och demonstrerar men inget ändras så orkar man inte längre och Harkonnens kan smyga in. 
Bara för att armén verkar vara på folkets sida just nu betyder det inte att en allians mellan Suleiman, Islamiska brödraskapet och generalerna är en bra idé. Det är tvärt om ett recept för en demokratisk katastrof.
Läs Dune, eller läs om den. Den har aldrig varit aktuellare än idag.

• Any training school for free citizens must begin by teaching distrust, not trust. It must teach questioning, not acceptance of stock answers.
  • Cammar Pilru