Vellum
Jag hittade Hal Duncan via hans blogg som jag hittade via Landet Annien. Jag blev intresserad pga hans språkbruk och jag kan ju säga att i Vellum så leker han verkligen med språket. Det är hela tiden på gränsen till vad som är jobbigt. Hade han inte skrivit "genre-litteratur" så hade han säkert kunnat bli nobelpristagare (och detta är den negativa sidan).
För att kunna skriva om Vellum så känner jag att jag måste spoila eller bara sätta ett menlöst numerärt värde på den. Så vill ni inte bli spoilade så kommer här siffra:
5
Vellum är skriven i bruten förstaperson och handlar om Guy Reynald Carter som hittar The Book of All Hours, den bok som Gud bad sin sekreterare Metatron att skriva ned med allt som hänt, kommer att hända. Det visar sig vara en Kartbok över vellum, den underliggande verklighet som likt Solen i Platons grotta representerar verkligheten som 'vår värld' bara är en blek skugga av. Vellum är Dreamtime.
Vellum handlar också om syskonen Phreedom och Thomas Messenger som växer upp i en trailer park i USA på 70-talet. Den handlar om Seamus Finnean en Irländare som första gången träffar Tom messenger i skyttegravarna vid Somme 1917. För att inte prata om Jack Carter och Joey Pechorin, Guys collegevänner. Den handlar om alla Guds änglar och alla helvetets demoner. Om jag ska försöka beskriva hur jag har läst Vellum så är det lite som att försöka dricka en flod; fortsätt läsa, skaka av sig förvirringen och vänta på att förståelsen kommer. Jag kämpar med den stora frågan: Var det värt besväret?
"-Reality doesn't have any exits, Jack"
Unkin är människor med förmågan att ta sig genom vellum till vilken plats som helst i tid och rum, verklighet och myt. Och nu bryter Apokalypsen ut över hela historien samtidigt. Hitler är en samtida antagonist med oss. Himlens Änglar samlar sina skaror och Helvetets Demoner reser sig.
Språket i boken kan ibland vara svårt. Inte orden men flödet, det är fullt av miljöbeskrivningar. Det är inget man är van vid. Tidsaspekten ännu svårare. Narativet hoppar från sextusen eller före Kristus till 2017. Dessutom är karaktärena inte alltid enkla att urskilja. En del är minnen, drömmar och reflektioner av varandra. Arketyper kryper in. Är du en rebell så är du alla rebeller. Är du flykting är du alla flyktingar. Seamus Finnan är en underbar karaktär men hans narativ är skrivet i dialekt. "God and all His fookin angels are on the side of all that's worst in us. What kind of fookin eedjit stands up against that? Well, him [Finnan] of course, the big fookin gob that he has and can't keep shut."
Geografin i vellum påminner mig om du skulle ta jorden och placera i en telefonkiosk gjord av spegelglas. Bara för att omedelbart göra alla oändliga reflektioner verkliga. Små skillnader i reflektioner expanderar med avstånd.
Guy Reynard hittar The book of all Hours och när han öppnar den hamnar han i vellum. Altså inte i någon annan tid eller någon annan plats utan i alla platser och alla tider. Är Guy Fox samma person som Reynald the Thief? Gör det någon skillnad? Är Jack galen eller en Angel of Fire?
När Tom flyr från Metatrons änglar flyr han genom tid och rum. Han hamnar i Frankrike 1917 vid Somme. Han flyr till Sumer sextusen år före Kristus. Men om du flyr in i en myt (för att ta ett par exempel som inte förekommer i boken). Om du hamnar i den Vilda Jakten, kommer du att vara Den Vita Hjorten som alltid kommer undan eller den jagade människan som alltid blir fångad? Om du flyr till Robin Hood, kommer du undan eller blir du fångad? Om du flyr till Star Trek är du Kirk eller har du en röd skjorta på dig? Om du flyr till Spartakistupproret, är du Spartacus på korset eller Spartacus den segrande generalen? Kan du skriva om eller fastnar du i narativet?
Att försöka resencera boken är att förenkla för att förstå. Att förenkla gör inte boken rättvisa.
För att rädda sin bror skriver Phreedom om sin egen själ.
Är Jonathon Carter som SS officeren Strang tvingar att leta efter Aratta i dom Georgiska Bergen 1942, bara kilometer från Staligrad, Jack Carters ([email protected] 10/04/99) namne eller reinkarnation? eller Prekarnation?
"echoes and reflections bouncing back and forth across a century."
När jag slår ihop boken har jag en bild för ögonen av Hal Duncan som sitter vid sitt skrivbord. Runt om honom ligger högar av pergament, gamla böcker och lertavlor. Han klipper upp lertavlorna och pergamenten och klistrar in dom i fragment i sitt bokmanus mellan bilder från spanska inbördekriget och tal av Anne Pankhurst så att dom utgör en sammanhängande historia.
För det blir en sammanhängande historia till slut. Jag personligen gillar att Duncan tar upp många av dom delar av förra seklets första halvas intressanta platser och skeenden. Se mitt pen-namn, inga pris för att gissa vilka.
Det känns viktigt att säga att detta inte är en tidsreseroman. Det är inte så att protagonisterna hoppar runt i historien och försöker ställa saker och ting tillrätta. Det är mer komplicerat än så.
Stackars redaktör, att redigera den här boken måste varit en mardröm.
För att kunna skriva om Vellum så känner jag att jag måste spoila eller bara sätta ett menlöst numerärt värde på den. Så vill ni inte bli spoilade så kommer här siffra:
5
* * * Major Spoiler Varning * * *
Vellum är skriven i bruten förstaperson och handlar om Guy Reynald Carter som hittar The Book of All Hours, den bok som Gud bad sin sekreterare Metatron att skriva ned med allt som hänt, kommer att hända. Det visar sig vara en Kartbok över vellum, den underliggande verklighet som likt Solen i Platons grotta representerar verkligheten som 'vår värld' bara är en blek skugga av. Vellum är Dreamtime.
Vellum handlar också om syskonen Phreedom och Thomas Messenger som växer upp i en trailer park i USA på 70-talet. Den handlar om Seamus Finnean en Irländare som första gången träffar Tom messenger i skyttegravarna vid Somme 1917. För att inte prata om Jack Carter och Joey Pechorin, Guys collegevänner. Den handlar om alla Guds änglar och alla helvetets demoner. Om jag ska försöka beskriva hur jag har läst Vellum så är det lite som att försöka dricka en flod; fortsätt läsa, skaka av sig förvirringen och vänta på att förståelsen kommer. Jag kämpar med den stora frågan: Var det värt besväret?
"-Reality doesn't have any exits, Jack"
Unkin är människor med förmågan att ta sig genom vellum till vilken plats som helst i tid och rum, verklighet och myt. Och nu bryter Apokalypsen ut över hela historien samtidigt. Hitler är en samtida antagonist med oss. Himlens Änglar samlar sina skaror och Helvetets Demoner reser sig.
Språket i boken kan ibland vara svårt. Inte orden men flödet, det är fullt av miljöbeskrivningar. Det är inget man är van vid. Tidsaspekten ännu svårare. Narativet hoppar från sextusen eller före Kristus till 2017. Dessutom är karaktärena inte alltid enkla att urskilja. En del är minnen, drömmar och reflektioner av varandra. Arketyper kryper in. Är du en rebell så är du alla rebeller. Är du flykting är du alla flyktingar. Seamus Finnan är en underbar karaktär men hans narativ är skrivet i dialekt. "God and all His fookin angels are on the side of all that's worst in us. What kind of fookin eedjit stands up against that? Well, him [Finnan] of course, the big fookin gob that he has and can't keep shut."
Geografin i vellum påminner mig om du skulle ta jorden och placera i en telefonkiosk gjord av spegelglas. Bara för att omedelbart göra alla oändliga reflektioner verkliga. Små skillnader i reflektioner expanderar med avstånd.
Guy Reynard hittar The book of all Hours och när han öppnar den hamnar han i vellum. Altså inte i någon annan tid eller någon annan plats utan i alla platser och alla tider. Är Guy Fox samma person som Reynald the Thief? Gör det någon skillnad? Är Jack galen eller en Angel of Fire?
När Tom flyr från Metatrons änglar flyr han genom tid och rum. Han hamnar i Frankrike 1917 vid Somme. Han flyr till Sumer sextusen år före Kristus. Men om du flyr in i en myt (för att ta ett par exempel som inte förekommer i boken). Om du hamnar i den Vilda Jakten, kommer du att vara Den Vita Hjorten som alltid kommer undan eller den jagade människan som alltid blir fångad? Om du flyr till Robin Hood, kommer du undan eller blir du fångad? Om du flyr till Star Trek är du Kirk eller har du en röd skjorta på dig? Om du flyr till Spartakistupproret, är du Spartacus på korset eller Spartacus den segrande generalen? Kan du skriva om eller fastnar du i narativet?
Att försöka resencera boken är att förenkla för att förstå. Att förenkla gör inte boken rättvisa.
För att rädda sin bror skriver Phreedom om sin egen själ.
Är Jonathon Carter som SS officeren Strang tvingar att leta efter Aratta i dom Georgiska Bergen 1942, bara kilometer från Staligrad, Jack Carters ([email protected] 10/04/99) namne eller reinkarnation? eller Prekarnation?
"echoes and reflections bouncing back and forth across a century."
När jag slår ihop boken har jag en bild för ögonen av Hal Duncan som sitter vid sitt skrivbord. Runt om honom ligger högar av pergament, gamla böcker och lertavlor. Han klipper upp lertavlorna och pergamenten och klistrar in dom i fragment i sitt bokmanus mellan bilder från spanska inbördekriget och tal av Anne Pankhurst så att dom utgör en sammanhängande historia.
För det blir en sammanhängande historia till slut. Jag personligen gillar att Duncan tar upp många av dom delar av förra seklets första halvas intressanta platser och skeenden. Se mitt pen-namn, inga pris för att gissa vilka.
Det känns viktigt att säga att detta inte är en tidsreseroman. Det är inte så att protagonisterna hoppar runt i historien och försöker ställa saker och ting tillrätta. Det är mer komplicerat än så.
Stackars redaktör, att redigera den här boken måste varit en mardröm.
Kommentarer
Trackback
