Vampires as they should be
Jag har varit ganska trött på Vampyrer, särskillt i Gaslight Romance setting. Jag har saknat vampyren som monster, som asexuell gengångare, som parasit. Vampyrer är inte skräck längre, ingen blir rädd av att träffa på en vampyr längre. Jag skyller så klart allt på Anne Rice med sina Gothar vampyrer med välfärdsångest.
Därför har Strain av Guillermo del Toro och Chuck Hogan legat i att-läsa-högen längre än den förtjänar.
en nu har det blivit av och jag måste säga att jag blev positivt överaskad.
En kväll landar ett flygplan på JFK Airport utanför New York och mitt på taxibanan förlorar tornet all kontakt med det. Ephraim Goodweather kallas in. Han är avdelningschef på CDC och har hand om att hantera epedemier, smittor och liknande. Eftersom alla i planet är döda utan uppenbar anledning är det inte helt otroligt att anta att det beror på någon form av smitta. Och visst är det en epedemi som brutit ut på planet. En vampyrepedemi.
Del Toro/Hogan har skapat en trovärdig Vampyr. En vampyr som jag kan tro på.
Jag håller på med The Passage och där är de riktiga monster men kanske i alltför hög grad för de känns inte som riktiga vampyrer ändå. De är liksom för monstruösa.
Jag har inte läst den. Den hamnar i att-läsa-högen. Låter spännande.
Jag gillade den inte så värst. Början var bra, men sedan ... nej.
Inställningen är rätt, men kvaliteten sviktade.
http://feuerzeug.wordpress.com/2010/08/21/the-strain-vampyrsmittan-sprids/
@Feuerzeug: Jag förstår precis vad du pratar om. Jag tolkade det som "Jag-är-egentligen-regisör-syndrom". Tex tyckte jag att Thalia scenen (astronaut tittar ner på solförmörkelsen från omloppsbana) var helt off. Men i en film hade en kort sekvens från ISS i omloppsbana varit grafiskt rätt och vackert, i en bok känns det bara som ett onödigt sidospår som inte leder någon vart. Det var många onödiga sidospår som kan leda till en uppföljare men som mer såg ut som film-kontra-bok förvirring.
Vampyrer har väl aldrig varit asexuella...Läs de första vampyrromanerna Carmilla av John Sheridan Le Fanu (där vampyren är lesbisk) och John Polidoris The vampyre.
Har varit nyfiken på Strain ett tag nu, ska ta och läsa den
@(med näsan i en bok) Jag menade att vampyrer, och särskillt själva blodsugandet, var en omskrivning för sexualiteten. Att skriva om blodsugare var ett sätt att skriva om sex utan att skriva om sex. I Dracula så är ju realtionen mellan honom och Lucy tex asexuell men med starka sexuella undertoner. Hennes beroendeställning, lika ohälsosam och sjuklig som en dålig sexuell relation kan vara. Men vad är så kul med en sexuell omskrivning om vampyrer dessutom kan ha vanligt sex? Jag tycker att det blir lite kaka på kaka. Nästan som att skriva om sexuell spänning i en porrklubb, kan vara kul en gång men inte i bulk.
Men tack för tipsen jag ska lägga in dom i att-läsa-listan för vidare studier ;)
Ok, då är jag med hur du tänker och håller med dig fullständigt. Jag har länkar till Carmilla och The Vampyre på min blogg, leta dig bara fram till inläggen så kan du klicka dig vidare dig där:) De kan vara svåra att hitta på bibblan...
