Night sessions

Jag har läst en hel del av Ken Macleod och betraktar honom mer som en intressant författare än en bra författare, om du förstår vad jag menar. Han tar alltid upp intressanta ämnen och spännande idéer men hans rena skrivförmåga har ofta varit, ska vi säga medium? Inte så i The night sessions. Det märks att han blivit mycket bättre både stilmässigt och språkligt.
Settingen är ett samhälle strax efter the Faith Wars, som har resluterat i ett radikal sekulariserad värld där alla kyrkor aktivt trycks bort från det politiska samtalet. Det är Katolska kyrkans sexskandaler och radikala kristnas användande av taktiska kärnvapen i det amerikanska inbördeskriget lika mycket som radikal islams exesser som skapat ett samhälle som tar avstånd från allt religiöst trams. I detta sekulära Skottland mördas en präst och polisen måste för första gången på många år börja rota i religiösa grupperingar.
En SF deckare helt enkelt.

En sak som gör boken så bra är tex att fastän Macleod är antireligiös så börjar boken med en POV från en djupt religiös persons synvinkel. Han är inte bara djupt religiös och bibeltrogen, han är kreationist och tar avstånd från alla bevis om motsatsen. Trots denna extremt osympatiska uppsättning attribut presenteras han så att jag som läsare sympatiserar med honom, till och med gillar karaktären.

Robotar spelar en stor roll i boken och till skillnad från andra författare så tar Macleod ett stort intresse i deras motivation. Det vanliga är ju att man som författare (vare sig man skriver om Robotar eller Aliens eller Kvinnor*) antar att robotars sätt att tänka är så radikalt annorlunda vårt och därför är deras motiv omöjliga att förstå så man struntar helt enkelt i att försöka. Macleod skapar ett rationellt motiv för robotarnas sätt att handla. Rationellt i betydelsen logiskt fötrutsatt vissa premisser.

The Night Sessions är en bok jag definitivt kan rekomendera.
/s





* i de fall en manlig författare skriver om kvinnor. Reaktionen verkar se ut så här:
unknown -> unknowable -> Don't even bother to try -> ascribe random stereotype
hmm - nu när jag ser det framför mig verkar det vara en bra beskrivning på all form av intellektuell lättja.
rasism, religion, homofobi osv fungerar ju enl. samma mall

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0