socialistsimon

Jag har alltid beträktat psi och telepati en del av fantasy och som sådant en förorening i annars vacker SF. Dels kan det vara för att jag inte köper Sci biten bakom. Jag köper inte den bakomligande PBSen. (PBS = Plausable BullShit explanation). Då är det svårt med Suspended Disbelief. Dels kan det vara för att jag känner att om man kan läsa en annan människas sinne så måste det vara väldigt obehagligt, fullt av småsinnthet och "petty evil". De sinnen som skulle förefalla vackra och attraktiva är samtidigt dom som är barnsliga och efterblivna. Detta är kanske en kvarleva från att ha läst Asimovs stiftelse triologi där man får det intrycket. I Fantasy kan man flesha ut det på ett helt annat sätt men i SF blir telepati en sinnes upplevelse och när man i ett annat sinne hittar avundsjuka och små, i sig oskyldiga perversioner, så måste det vara som att hitta bajs i potatismoset eller skalbaggar i vaniljsåsen. Denna inställning säger kanske mer om mig än vad som är bra och lämpligt men det är också en attityd som verkar delas av Eric Brown. Som sagt är jag väldigt skeptisk mot Telepati i SF men valde ändå att ge hans bok Necropath en chans.
Eric Browns bok är satt på en plats som kallas Bengal station: En enorm rymdhamn i Bengaliska viken. Man får en underbar resa in i en station fylld till bristningsgränsen av Indier och Thailändare med en lätt krydda av västerländsk överklass. Det är en ytterligt fascinerande miljö där vi får träffa Vaughan som arbetar som telepat för The Port Authority.
Jag kan starkt rekomendera den och Brown hamnar självklart i min ständigt växande "Att läsa" hög.

/s