Anaché
av Maria Turtschaninoff är min senaste nyupptäckta älskningsbok. jag hade ingen aning om henne innan jag erbjöds den som recex.
Hon är en finlandssvensk fantasyförfattare som redan har gett ut flera böcker. En är Urban Fantasy i Helsinfors (Underfors), en annan är mer klassisk fantasy (Arra). Men som jag nämnt innan; Jag är hemskt dålig på Svensk Fantasy.Men jag utbildar mig hela tiden.
Hon är en finlandssvensk fantasyförfattare som redan har gett ut flera böcker. En är Urban Fantasy i Helsinfors (Underfors), en annan är mer klassisk fantasy (Arra). Men som jag nämnt innan; Jag är hemskt dålig på Svensk Fantasy.Men jag utbildar mig hela tiden.
Anaché är en fristående bok i samma universa som Arra.
Anaché är en ung flicka i Khalkastammen, en nomadstam i "Akkadernas land, väster och norr om Urundien". Detta är en uppväxtroman i en hård verklighet nära naturen och där Andarnas värld gränsar vår egen. Anaché är en stark kvinna som det är lätt att identifiera sig med. Hennes värld är hårt patriarkal och styrd av uråldriga seder. Andarna måste blidkas och man måste offra till sina bytesdjur efter varje jakt, fråga busken om lov innan man plockar dess bär.
Att det är andra boken i en serie är inget problem alls. Det är tvärtom så att det ger en härlig känsla av bredd i världen. Det enda problemet jag hade var att flera av djuren och växterna har Akkadiska namn och beskrivningarna är inte helgjutna varje gång. Det hade underlättat om jag vetat att det finns en ordlista längst bak. Trots det har jag fortfarande inte helt koll på hur en vejaur ser ut. Jag vet att det är ett skrämmande rovdjur som jagar i pack och kan döda människor, särskilt på riktigt kalla vintrar. Men de har betar så jag ser framför mig en varg/vildsvins hybrid. Tegelte är en skön detalj. Jag är riktigt sugen på att knalla ner på möllan och köpa en tegelsten te och koka den med torkad fårost och salt precis som det beskrivs i Anaché.
Ett par ord om Akkaderna. Jag har ofta retat mig lite på den romatiserade bild av 'vilden' som finns i vår kultur. I Fantasy yttrar det sig ibland som 'alver' i samekläder eller liknande. (Perumov och Sykes är de första exemplen jag tänker på men det finns säkert fler. Eragon kanske?).
Turtschaninoff beskriver Akkaderna med antropologens säkra öga. Stammar, klaner och familjer beskrivs med egna sedvänjor i en sammanhållen helhet. De hårda reglerna är logiska och självklara, den hårda patriarkala strukturen är det också men den är nyanserad och trovärdig, inte stereotyp och predikande. Anachés kamp mot sin lott i samhället och hennes drömmar och förhoppningar är också trovärdiga. Detta är ingen 'modern kvinna' med moderna värderingar inklistrad i en Fantasyvärld.
Jag gillar Turtschaninoffs språk. Jag älskar Akkadernas land, jag vill prata med Anaché och rida med Huor. Jag vill utforska Underfors och lära känna Arra!
Kommentarer
Trackback