socialistsimon

Jag börjar misstänka att jag har gått med i en sjuk smärtdyrkande sekt. Jag har för mig att sjukdomen heter Algolagnia. Alla rationella argument åsidan:
Alla man pratar med inne på ett gym låter som sektmedlemmar; "Det är skönt att komma igång", "arbeta genom smärtan", "Det blir bättre när du kommit in i det". Översättning: Det blir bättre när du släppt in Gud/Ledaren/Jesu i ditt liv. Min kropp skriker åt mig att detta är vansinne och allt jag ser är leende, sunda, skenlyckliga smärtfetischister. Jag känner mig som flickan i sexsekten som får höra att "Ledaren hälsar alla små flickor på det viset."
Min kropp smärtar mig och jag ska straffa den med öl!