socialistsimon

För att avsluta temat på Tragiska Böcker måste jag nämna Robin Hobb!
Assasin's apprentice handlar om pojke som kallas Fitz. Det betyder bastard eller oäkting. Slår du upp ordet så kommer dom att påpeka att det inte MÅSTE stå för just oäkta son vilket så att säga bevisar min poäng att det är det första man tänker på. I Svensk översättning kallas han Sonen vilket gör att förolämpningen i namnet går förlorad.
Fitz är oäkta son till Kronprinsen till Farseer-tronen och han tas om hand av Burrish, hans fars närmste man. Senare utbildas han till kungens lönnmördare av Chade. Fitz visar sig vara begåvad med the Wit, en förmåga att knyta an telepatiskt och sympatiskt till djur, något som leder till alvarliga problem då denna typ av magi är förbjuden och föraktad eftersom det är bondeklassens magi. Senare får han lära sig The Skill, förmågan att läsa andra människors tankar, se genom andras ögon och skicka medelanden över långa avstånd. Detta är Härskarnas magi. Mycket av bokens skönhet ligger i Fitz förbjudna anknytning till den ena hunden efter den andra och han nära men komplicerade vännskap med The Fool, en albino hovnarr till King Shrewd Farseer Fitz' Farfar.
The Farseer triologin fortsätter i Royal assassin där Fitz träffar Nighteyes, en vargunge, som kommer att bli hans ständige följeslagare. I den tredje delen Assassin's Quest fullbordas tragedin.
The Farser triologin binds ihop med the The Liveship Traders triologin som är till synes fristående (kan läsas fristående) för att slutföras i den tredje The Tawny Man triologin som knyter ihop dom båda föregående och där vi återser Fitz, Nighteyes och The Fool.

Just nu väntar jag, och många med mig på Dragon Keeper som är utlovad till juli i år. Vågar vi hoppas på ett lycklig slut för första gången?

Jag kan inte nog rekomendera dessa böcker. Alla böcker behöver inte ha ett påklistrat lyckligt hollywoodslut.

/s