Dragonriders of Pern

är en serie skriven av Anne McAffrey och börjar med Dragonflight skriven 1968. En riktig klassiker alltså. Den refereras till regelbundet i Among Others så nu har jag satt mig ner och läst den.

Dragonriders utgörs av cirka tjugofyra böcker och jag har bara läst den första.
 
Ett vagt medeltida samhälle domineras av Herremän och gillen. Lessa är en smutsig tjänsteflicka i sitt gamla arvegods Ruatha. Det har erövrats av den amitiöse Herren Fax som dödat alla levande ätlingar till Ruathas herre. Eller det är vad han tror iallfall. Lessa har lyckats överleva i tio år och har lyckats se till att Fax inte har kunnat tjäna ett öre på erövringen. En dag kommer en grupp drakryttare till fästningen ...
 
Pern har beskrivits som 'Mary Sue Rides a Dragon' och det är inte helt fel. Lesse har ett spännande förflutet, får rida en drottningdrake, är häftigare än alla andra karaktärer. Det är som om hela världen skapats för att visa hur underbar hon är. Lite för mycket helt enkelt.
Jag kan förstå hur man kan fastna för Pern och dess drakar men jag känner mig ganska ointresserad. Det är en helt OK bok men utan den där wow-faktorn. McAffrey gör ett par spännande grejer med Pern som att hon tar SF för att skapa ett Fantasyliknande landskap. Pern är en främmande planet som koloniserats från jorden, drakarna är endemiska till planeten osv. Det ger faktiskt en nivå av autencitet och trovärdighet. När vi börjar bosätta oss i främmande stjärnsystem kan vi mycket väl träffa på varelser som liknar våra gamla legenders varelser. Det ger också författaren möjlighet att ändra fastlagda förförståelser om vad tex drakar är/ska vara.McAffreys drakar är inte de legendariska, smarta odödliga varelserna i våra legender utan snarare stora flygande husdjur. Tänk dig en idealiserad flickdröm om en häst eller hund med telepatiska förmågor, evig lojalitet bara med just dig, som desutom kan flyga och spruta eld. Jag säger 'flick-' för de manliga karaktärerna är så marginaliserade.
 
Trots allt detta så förstår jag hur Dragonriders har uppnått klassiker status. Det är en bra bok om än lämplig för en yngre publik. Den håller fortfarande tror jag och kan vara en bra introduktion till vår genre för yngre läsare.
 
 I det speciella betygsystemet jag har skapat är detta en klar trea. Den är värd den tid och pengar jag spenderat. Varken mer eller mindre

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0