Neverwhere

Man kan inte tänka sig
Paris utan Våren,
 New York utan Manhattan,
San Fransisko utan Pride,
 London utan Neverwhere.

London har en känsla av djup och mörker över sig. I Londons tunnelbana och på gatorna är det lätt att tänka sig att det finns något mer bakom. Ett mörker som du kan falla in i genom sprickorna i betongen eller som kan hoppa upp ur The Gap och hugga tag i dig om du inte är försiktig. Richard Mayhew är en ganska vanlig Londonbo som gör misstaget att hjälpa en flicka som han hittar blödande på trottoaren framför sig. Hon ser ut som vilken uteliggare som helst men hon kommer från London Below ett ställe där alla som fallit genom sprickorna samlas. Det är en mörk sida av London där alla dom osynliga finns. Uteliggarna, gatubarnen och monstret under sängen. På grund av att Richard hjälper flickan börjar han också falla igenom. På hans jobb känner dom inte igen honom, hans lägenhet hyrs ut. Han börjar bli osynlig.

Neverwhere är egentligen en TV serie på BBC som jag inte har sett ännu. Neil Gaiman har skrivit manuset och en novell som komplement. Det är novellen jag har läst. Neil Gaiman är inte den förste som skrivit om Londons mörka baksida men hans skilldring kan vara den bäste.

/s

Kommentarer
Postat av: Cibbe

En fullkomligt magnifik bok, dels för sina sagokvalitéer men också för att den är ett stort blinkande utropstecken mot den nonchalans vi alla visar det vi inte vill se men som ändå finns.

2009-02-12 @ 19:30:53
Postat av: Nene

Jag gillar nästan allt Gaiman gjort, och gillar tv-serien också. Men jag har fått höra av andra att om de sett tv-serien först så skulle de aldrig ha läst boken... Deras förlust säger jag.

2009-03-13 @ 17:58:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0